Förberedelser

En underbar helg är slut och nu känner jag mig riktigt peppad på att köra igång igen! Saker och ting börjar falla på plats. Alla papper kom från kliniken idag, VUL:et är inbokat till slutet av veckan (jag fick dock ringa ytterligare 3 samtal innan jag fick en tid...) och dessutom ligger alla mediciner på plats både i kylskåpet och garderoben.

Då var det bara mensen som fattas då. Jag är på dag 22 idag och det känns väldigt bra att mensen inte fått för sig att komma redan på dag 21 igen. Det kändes inte riktigt normalt. Jag har haft lite menskänningar i helgen så om jag känner min kropp rätt borde den komma framåt helgen.

I övrigt pimplar jag kinesiskt örtte, tar örtdroppar och går på akupunktur. Den förkylning jag åkte på förra veckan har börjat ge med sig så nu är jag nog så redo man kan bli. Snart är det helg igen! ;)

En föraning?

Jag börjar känna mig lite orolig. Allt, och då menar jag ALLT, har än så länge strulat inför nästa behandling. Jag ringde vid min senaste mens precis som jag och läkaren kom överens om. Sköterskan som svarade då lät väldigt förvånad och fundersam. Hon skulle kolla med läkaren som skulle skriva ut recept och skicka sprutschema. Jag hörde inget och ringde igen några gånger. Till slut ringde läkaren upp i fredags och jag fattade då som att han skulle skicka recept, schema och även beställning om VUL på vår ort.

Efter det har jag ringt till apoteket ett antal gånger - inga recept. Efter ytterligare ett samtal till kliniken (säkert det 5:e...) fick då äntligen apoteket receptet i tisdag. Så nu är i alla fall medicinerna beställda. Då var det ju bara resten kvar: schema och vul-tid. Ringde kvinnokliniken i stan för att höra om tiden, nej ingen beställning fanns från ivf-kliniken. Återigen ett samtal till kliniken om det. Sköterskan hittar inte någon anteckning om att en vul-beställning gått iväg. Och inget om att behandlingsschema var skickat heller. Hon sa igår att hon skulle skicka en beställning till KK och att KK ska ringa mig om tiden. Tror ni att nån ringt än? Nej.

Jag vill inte klaga. Jag vill inte känna att jag bryr mig. Men det gör jag. Vi betalar ju för tusan en massa pengar till dom, då borde dom ju åtminstone kunna få iväg ett recept och några papper! Jag hoppas att detta strul inte är en föraning om hur kommande behandling kommer att gå...

Imorgon åker jag iväg på min efterlängtade resa till mina kära vänner! Dom allra närmaste. Dom som får veta nästan allt. Dom man inte måste hitta på en massa undanflykter för. Det ska bli helt underbart att bara få surra, fika och skratta hela helgen!

Tack för era kommentarer förresten och trevlig helg så här lite i förväg! :)

Äntligen kontakt

Efter några påtryckningssamtal till kliniken fick jag igår äntligen prata med läkaren. Recept och sprutschema är på väg. Tydligen ska jag göra ett ultraljud också innan jag börjar med sprutorna. Det gjorde jag inte förra gången och lite konstigt tycker jag det är att det inte gjordes då. Framförallt eftersom det enligt den här läkaren är standard vid kort stimulering. Nu brukar jag ju inte ha problem med cystor eller så men det känns ju ändå bra att få kolla upp allt innan man sätter sprutan i magen.

Jag kan inte komma ifrån att jag har ett pirr i magen av förväntan. Om det blir flera embryon som ser bra ut kommer vi att få tillbaka två stycken, så nu hoppas jag verkligen på ett lika fint befruktningsresultat som förra gången. I bagaget har vi ju ett försök som gick rätt dåligt och det senaste som gick mycket bättre så det känns lite nervös över åt vilket håll det kommer att tippa...

Mensen bör komma kring allhelgonahelgen vilket innebär att det nu bara är två veckor kvar tills det är dags igen. Uppladdningen har börjat på allvar!

Börjar räkna ner lite i smyg

Det är många som är igång med sprutor, äggplock och ruvande nu och jag börjar faktiskt se fram emot nästa försök. Jag räknar dagarna lite i smyg. Säger inte så mycket. Jag låtsas ha tagit en paus.

I själva verket kretsar fortfarande stora delar av min vakna tid kring tankar om ivf, barnlöshet och hopplöshet. Jag har insett att det inte går att koppla bort tankarna och jag försöker istället hitta ett sätt att leva med dom. Sakta men säkert förstår jag att tankarna nog kommer att finnas där länge. Kanske inte alltid rakt framför mig, men ändå alltid lite vid sidan om. Pickandes på min hjärna. Pockandes efter uppmärksamhet.

Tiden rusar som vanligt fram och nu är det förhoppningsvis bara 3 veckor kvar till sprutstart. Jag hoppas att mensen inte ska börja krångla utan dyker upp när den ska.

Det har varit lite struligt med att få medicinen utskriven också men efter ett till samtal till kliniken hoppas jag nu att receptet ska vara skickat. Jag vill ju kunna beställa hem allt så snart som möjligt. Sprutschema hoppas jag kommer med posten den här veckan.

I väntan på sprutorna går jag på ju som jag skrivit om på akupunktur. Jag har normalt väldigt dålig blodcirkulation och är alltid kall om fötterna, men igår efter akupunkturen var fötterna heta hela kvällen. Det har nog nästan aldrig hänt förut! Så nog påverkas cirkulationen av akupunktur, det tvekar jag inte på. Jag hoppas att övriga kroppen också påverkas positivt.

Akupunktur

Den här veckan har jag varit på det första akupunkturbesöket inför nästa ivf-försök. Planen är att gå en gång per vecka fram till äggplock.

När jag gick i våras blev min "diagnos" en kall livmoder och lite stress. Den här gången tyckte hon att det var bättre. Inte lika kall och stressad men livmodern är fuktig. Måste nog slå upp i min bok vad det innebär. :) Jag vet inte riktigt vad jag själv tror. Lite mer avslappnad är jag nog, men samtidigt också väldigt stressad över barnlösheten tycker jag. Vi får väl se hur det går.

I och med akupunkturen så känner jag åtminstone att jag gör allt jag kan för att nästa försök ska lyckas. Fungerar det inte så har jag i alla fall gjort mitt bästa. Jag hoppas och tror att en kombination av västerländsk och österländsk medicin inte är så dum.

Ni andra som går/har gått på akupunktur, hur upplevde ni det? Blev det någon skillnad?

Trevlig helg på er alla!

Drömmen om ett barn

Jag har inte tagit mig tid tidigare att titta på TV3:s program Drömmen om ett barn men nu ikväll har jag tittat på båda programmen i rad. Jag har bara en sak att säga: TACK alla ni som vågar vara med! TACK alla ni som berättar om era känslor, som beskriver precis hur det är. TACK för att ni delar med er och ger dom som inte är insatta en chans att få veta vad vi går igenom. Ni är så modiga och det betyder så mycket!

Jag satt med tårar i ögonen igenom båda programmen. Det var så många känslor och tankar som jag förstod och kunde känna igen mig i.

En positiv överraskning var också att programmet kändes så välgjort, så respektfullt och så ärligt. 3:an är väl inte direkt kända för seriösa produktioner så det är väl inte mer än rätt att jag också tackar 3:an som jag tycker, än så länge, verkligen har lyckats.

Nu redan?

Min menscykel verkar inte vara riktigt som den ska. Vaknade med världens mensvärk igår morse och redan idag dök den upp med buller och bång. På dag 21! En hel vecka tidigare än förväntat. Jag gissar att det har något att göra med att mensen blev så försenad pga progesteronet förra gången och om jag tittar tillbaka så ligger jag i fas med mensen jag hade för 2 månader sedan. Det var förra som kom en vecka sent. Jag vet inte om det ens är möjligt att tänka så men jag gör det i alla fall. :) Någon annan som varit med om samma sak?

Det positiva med att den är här är ju att det nu bara är en månad kvar till vi kör igång igen. Det känns återigen helt rätt att stå över denna månad - för att börja sätta en spruta i magen redan imorgon hade känts alldeles för jobbigt.

Nu vilar vi lite och laddar och peppar inför november istället! :) Jag har också ringt "min" akupunktör som håller på med kinesisk medicin. Jag hoppas att hon kan få min kropp lite mer i balans och lugna ner mig lite. Jag har känt mig stressad den senaste månaden och har haft envisa sprickor i mungiporna som vägrat ge med sig. Jag käkar B-vitamin för fulla muggar och det har börjat bli lite bättre men det är nog ingen nackdel att även köra lite akupunktur. Den här gången går vi all in!

Barn till varje pris?

Efter två avsnitt av SVT:s serie Barn till varje pris? känner jag att jag måste skriva några rader om den.

När jag först läste om att serien skulle visas var jag positiv och glad över att ofrivillig barnlöshet skulle uppmärksammas i tv. Dock fick jag lite negativa vibbar av namnvalet på serien. Efter att ha sett två avsnitt står mina negativa vibbar kvar. Egentligen handlar det nog mest om att jag haft fel förväntningar på programmet och inte känner igen mig i det. Jag trodde att det skulle handla om den längtan, frustration och den sorg man känner när inte barnen kommer. Troligen mest utifrån att det är så min värld ser ut.

Nu har man valt att på ett, enligt min mening, ganska krasst och ytligt sätt bunta ihop alla sorters barnlängtande personer och alla olika sätt att försöka få barn. Jag blir helt enkelt rädd att de som inte är insatta i ämnet kommer att dra alla över en kam, att de inte kan särskilja på de olika sakerna. Det går inte att komma ifrån att vissa av de saker som tagit upp hittills är rätt kontroversiella och lätt kan ifrågasättas av många.

Jag känner att jag blivit placerad i ett fack där jag inte vill vara. Tonen hos programledaren kan jag tycka är lite hård ibland (eller förväntar jag mig för mycket empati eftersom jag vet att hon själv är barnlös? läser jag in bitterhet i hennes röst utan att den finns där?). Jag blir också lite irriterad över att frågorna de diskuterar avbryts när de är som mest intressanta. Man rör vid många stora och viktiga frågor och funderingar men kommer inte in på djupet.

Min rädsla är att sådana som jag, som genomgår ivf efter ivf, kommer att ifrågasättas. Att jag kommer att behöva försvara varför vi går igenom försök på försök. Samtidigt är det bra att det blir en diskussion. Inget är ju svart eller vitt. Det finns många intressanta synvinklar och jag har själv haft många funderingar på om det är värt det, och det är väl på något sätt där kärnan i serien ligger. Hur mycket är vi människor beredda att gå igenom för att få ett barn?

Äh, jag vet egentligen inte var jag vill komma med det här inlägget men känner att jag måste få mina förvirrade tankar ur skallen...